Känner mig helt slut och utpumpad på energi efter denna dag och ändå har jag inte gjord något. Bara latat mig! Hämtade Amanda på dagis vid 15.00 och då satte det igång... igen... inte alls lika intensivt som på morgonen men ändå.... Jag som längtat så otroligt efter henne idag ville helt plötsligt bara låta henne vara kvar på dagis några dagar till!!! Men efter en massa lirkande var vi iaf hemma.
Vi slog på en film och myste i hennes säng, lekte och lagade mat tillsammans. Kvällen flöt på relativt bra med bara några enstaka tjaffs som gick lätt att avleda. Ett ordentligt utbrott blev det när det var dags att få välling och sova men just den biten är vardagsmat nu så det behövs knappt nämnas. Jag fick iaf en puss och en kram mellan skriken och sparkarna och 5 minuter efter att jag stängt dörren var det knäppt tyst.

Har kommit fram till att det troligtvis är den beryktade treårs trotsen som anfallit vår lilla tös, så nu är det bara till att tänka att allt sker och görs av en mening och försöka förstå hur hon känner det.
Trots eller inte?! Jobbigt är det men jag älskar dig oändligt Amanda!

Nu ger jag upp för idag!
God natt!

Amanda vaknade 6.30 och var kissnödig. Upp och kissa, ner i säng igen. Hon brukar alltid somna om när hon vaknar den tiden men inte idag...Hon fick ett raseriutbrott utan dess like för att hon inte fick åka till farmor och farfar och skrek att jag var dum och inte fick bestämma över henne.
(Vem bytte ut min treåring mot en tonåring?!?!)
Jag gick iaf därifrån och stängde dörren så hon kunde lugna ner sig. Det är enda sättet att få henne lugn, hon blir bara mer galen om man är kvar och försöker prata med henne. Efter ca 15 minuter hade hon slutat skrika och gråta och jag trodde hon skulle somna om men då började hon sjunga och leka istället. Strax efter 7.00 kom hon in till mig och sa att hon var glad igen och ville spela ett spel på telefonen. Snäll som man är OCH för att slippa bråk så fick hon det. Den stunden hon spelade och vid frukosten var enda stunden denna morgon som vi inte bråkade!!! Sen var det som vanligt tjaffs och bråk vid toabesök, påklädningen, tandborstningen, tvättningen och när ytterkläderna skulle på. Jag är så sjukt less dessa bråk dag in och dag ut och alltid vid samma tillfällen. Det har pågått i tre veckor nu och varje dag hoppas jag på en vändning men den kommer inte.... Jag vet att mitt tålamod absolut inte är det bästa just nu. Jag är trött, otymplig och har ont men jag försöker verkligen att bita ihop och vara en bra mamma till min älskade lilla bråkstake som går mig på nerverna, men imorse bröt jag ihop. Hon skrek i hallen och INGET var bra!!! Tillslut tappade jag greppet och gick in på toa och grät....som en jätte baby, kunde inte sluta...
Behärskade mig och gick ut igen och Amanda var helt plötsligt snäll och medgörlig.
Har nyss lämnat henne på dagis och har nu världens sämsta samvete över denna morgon. Tårarna rinner och jag känner mig som världens sämsta mamma! Hur ska jag klara av att ha två barn när jag inte ens kan hantera ett!!!???
Skit morgon!!! Hoppas på bättre dagar framöver.....