37 veckor är alltså gjorda å nu påbörjar vi vecka 38. Det är otroligt livat i magen å istället för att bli orolig när man inte kännt något på nån dag så blir man orolig för att det rör sig "för mycket". Även om jag förstår att det är riktigt trångt där inne och varje rörelse bebben gör känns mer för mig nu.

Det är verkligen en speciell känsla att bära på vårt barn och vara så nära slutet av graviditeten. Det känns som att...ja, jag vet inte riktigt hur det känns men det är VÄLDIGT mycket tankar som virvlar runt i mitt huvud nu.

Mina tankar och känslor går upp och ner i ett virrvarr och jag kan inte ens förstå mig själv ibland. Varför jag känner som jag gör! Varför jag tänker som jag gör! Varför jag inte känner på ett visst sätt över saker! Varför jag inte tänker på ett annat sätt!

Skulle kunna skriva om detta i evigheter men för det första så vet jag inte vart jag skulle börja och för det andra så skulle det säkert bara låta som gallematias och babbel och för det tredje så har jag inte tid med det nu.

Nä, om 45 minuter kommer mammsen å hämtar mig. Då bär det av till gammelmormors begravning.

Lika bra att göra sig klar.

Hej hej!