Jaha...vart börjar man?!

Just nu består vår vardag mest av ammning, blöjbyten och sömn. Då lillan inte riktigt vill öka i vikt efter BVCs "mall" så är vi tillsagda att amma var annan timme så det blir inte mycket mer på dagarna än det. Dessutom är jag lite lätt handikappad då förlossningen slutade med akut kejsarsnitt och som socker på moset har jag lyckats få en ordentlig infektion i snittet...  Så jag får inte bära någonting som är tyngre än Amanda, jag får inte damsuga och inte överanstränga mig. Så med andra ord är jag fånge i mitt eget hem. Det är tur jag har Henke och vänner som ställer upp och hjälper till och bär åt mig när jag verkligen måste iväg. Tusen tack för hjälpen igår Sandra, det var guld värt! =) Men det känns såklart jobbigt att alltid vara beroende av hjälp från någon och inte kunna klara sig själv.

Det som svider mest är att det sista jag ville var att göra kejsarsnitt och så blir det så och att sedan få problem med snittet gör ju inte saken bättre.

Jag var ju sååå nära, fullt öppen redo att krysta ut det lilla livet som låg i mig. Jag längtade verkligen efter att få känna hur det skulle vara... och så på några sekunder försvinner den chansen. Som att klippa av ett band och jag får veta att dom måste göra ett kejsarsnitt pga en miss, det var en sätesbjudning!!!!! Hade dom inte kunnat upptäckt det tidigare?!?! Gaahhh, jag blir sååå frustrerad när jag tänker på det. Det är inte ofta dom misstar sig på hur barnet ligger men naturligtvis skulle det hända mig. Det dom hela tiden trott var stjärten som pekade rakt upp var egentligen huvudet...

Ska väl försöka få till en förlossningsberättelse här tids nog när orken till det infinner sig men just nu är det mest bara jobbigt att tänka på förlossningen pga det snurpliga slutet... =´(

Trots allt som gått snett så älskar jag mitt nya liv med vår underbara dotter och min älskade Henke och skulle inte byta bort det för allt smör i småland. Men ibland måste man bara få ur sig det som tynger och gnager utan att verka klagande.

 

Lyllan

7 april 2010 10:43

Då jag inte har barn själv så vet jag inte, men jag antar att det är ganska jobbigt.
Tror nog inte att du är ensam om att känna sådär, känns ganska vanligt att det brukar vara jobbigt till en början.

Det kommer nog att bli lättare med åren, ända tills hon blir tonåring ;)

Ha en bra dag

http://gasoline.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Grattis älskade Julia! Igår blev du 1 år.

I mitten på februari sökte jag ett jobb. Ett jobb som jag tror skulle vara väldigt lärorikt och utvecklande. Men med mitt självförtroende så trodde jag såklart inte jag hade någon chans. Igår ringde dom och vill att jag kommer på intervju...!! Känn...

Idag blir vår stora älskling 4 år! GRATTIS Älskade Amanda på din dag! Började dagen med sång, paket och chokladboll i sängen. Självklart satt det ett ljus i chokladbollen så hon fick blåsa ut det. Dagen fortsatte med godsaker och kvällen spenderad...

  Lillan tog sin första tur med gåvagnen idag! ♡   ...

Hm... sista bilden kom visst inte med så här kommer den!