När livet kändes som mörkast,

då ingen tycktes förstå,

när jag ej ville leva mer,

bara lämna allting och gå.

Då fanns du där för mig,

sträckte ut en hjälpande hand,

tröstade mig när jag grät,

lät mig gråta ut i din famn.

Jag tror ej att du förstår,

hur mycket du betytt för mig,

jag skulle ej leva idag,

om det inte vore för dig.

Det var verkligen inte meningen att såra dig!

...börjar jag känna mig måtligt nöjd på att plugga. Men jag har ett helt häfte på typ 20 sidor som jag MÅSTE läsa innan kl. 9.00 imorgonbitti så det är väl bara att fortsätta så jag kan slappna av sen.

Baj baj!