För ett tag sedan tyckte jag Amanda var väldigt mammig men det gick över skapligt fort men nu kan jag inte kalla det för mammig. Inte jämnfört med vad hon är nu!!! Det är en rent helvete rent ut sagt. Missförstå mig inte, naturligtvis älskar jag henne till månen och tillbaka men just nu är hon en pain in the ass. Jag KAN verkligen inte vara utom synhåll för henne och måste bära runt på henne om hon ska vara tyst annars gallskriker hon och gråter. Visst låter jag henne sitta/ligga på lekmatta, gå i gåstolen, sitta i matstolen mm. Men man blir ganska fort trött på att höra gråten och skriket.

Förmiddagarna går rätt så bra, kanske för att jag har mer energi då men eftermiddagen och kvällen är verkligen skit jobbig.

Som pricken över i vägrade hon sova på eftermiddagen idag oxå så hon var sådär lagom rolig. (Hon hade bara sovit en timme och 15 minuter på förmiddagen och vaknade då 12.00)

Det slutade med att hon låg i sängen och skrek och jag satt och grät, maktlös och orkeslös. Efter 20 minuter tog jag upp henne och så länge jag stog upp var hon nöjd. Jag gick omkring gråtandes dels för att ryggen värkte så jag ville spy och dels för att orken inte fanns. Efter en och en halv timma ringde jag mamma i vild förtvivlan, utpumpad på allt vad tålamod heter. Efter samtalet kändes det iaf lite bättre och jag fick tack och lov tillbaka lite energi till att vara en mamma igen.

Kvällen fortsatte i gnällandets och gråtens tecken (av Amanda). Henke hade henne medan jag damsög och plockade lite. När det var dax att sova slukade hon nästan två flaskor välling och somnade i Henkes famn. När han skulle lägga ner henne i sängen vaknade hon och sen var karusellen igång. I EN TIMME försökte han få henne att somna om men hon vägrade och bara skrek.

I vild förtvivlan ringde jag återigen till mamma som tack och lov var i faggorna med moster så dom kom förbi. Strax innan dom kom, kom Henke ut från sovrummet med Amanda då hade han gett upp och jag tog henne. Vipps, så vart hon tyst! Sen slappnade hon av och la huvudet på mitt bröst och var nöjd. Precis då kom mamma och moster. Mamma tog Amanda och jag passade på att visa runt moster som inte sett hur vi har det. Så fort jag försvann ur synhåll började Amanda låta men mamma fick snabbt tyst på henne, men under hela tiden hade hon fullt upp med att ha koll på var jag höll hus.

Det slutade iaf med att hennes säng nu står i vårt sovrum... igen, för att se om det blir någon skillnad för henne och om hon känner sig tryggare då vi ligger brevid när hon ska sova.

Henke la sig brevid henne i kväll och efter 20 minuter och lite gnäll så sov hon, troligtvis av utmattning. Lillskruttan!

Ja, mammig är verkligen det rätta ordet nu. Har läst att det tydligen är väldigt vanligt vid den här åldern men jag trodde väl aldrig att det kunde bli såhär prövande. Må denna "fas" vara över lika fort som den kom.

Jag känner mig oxå rätt utmattad och tänker gå och lägga mig. 8.20 i morognbitti ska jag vara på sjukhuset för cellprovtagning och då ska jag lämna Amanda hos faster Lisa innan. Sen kl. 11.00 är det återbad på babysimmet, lunch med mammorna och efter det ska jag ut till Timrå och hämta fotografier som jag beställt hos Lenar bild.

Nä, dags att ladda kroppen med energi.

Natti, natti!

 

Maria

17 december 2010 18:31

Fy vad jobbigt! Förstår verkligen att du har det tufft nu. Ingen tvivlar på hur mycket kärlek man har till de små, men man kan inte bara leva på kärlek. Orken måste ju också finnas för att man ska vara en bra mamma!
Hoppas att det går över snabbt och att det kanske hjälpte med att flytta sängen!

Kram!

http://marian.devote.se

Linda

18 december 2010 21:29

Ja, de där dagarna var verkligen prövande men tur dom inte kommer ofta :) Det verkar som hon känner sig tryggare med sängen inne hos oss. Vi ligger på vår säng brevid hennes säng tills hon somnar och det går faktiskt ganska bra, iaf så länge det är jag som ligger där. Med Henke skriker hon bara... :/

 

Veronica

17 december 2010 22:52

Tro inte att du är ensam om att känna så. Det har nog dem flesta gjort nån gång. Man bryter ihop och kommer igen :]
Hoppas allt blir bra snart!
Många kramar från mej!

http://ceekay.bloggagratis.se

Linda

18 december 2010 21:24

Skönt att höra! Tack. Du är verkligen toppen! Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Grattis älskade Julia! Igår blev du 1 år.

I mitten på februari sökte jag ett jobb. Ett jobb som jag tror skulle vara väldigt lärorikt och utvecklande. Men med mitt självförtroende så trodde jag såklart inte jag hade någon chans. Igår ringde dom och vill att jag kommer på intervju...!! Känn...

Idag blir vår stora älskling 4 år! GRATTIS Älskade Amanda på din dag! Började dagen med sång, paket och chokladboll i sängen. Självklart satt det ett ljus i chokladbollen så hon fick blåsa ut det. Dagen fortsatte med godsaker och kvällen spenderad...

  Lillan tog sin första tur med gåvagnen idag! ♡   ...

Hm... sista bilden kom visst inte med så här kommer den!