Tänkte försöka ta mig tid och knåpa ner några rader nu när Amanda är på kalas hos Tuva och Julia sover.
En förlossningsberättelse och hur de första dagarna då Julia föddes var återkommer jag till då det kommer ta ett tag att få ner allt på prent.

Amningen har krånglat lite och efter att ha blivit tvungen att intensivamma minst var annan timme så kom såren på bröstvårtorna som ett brev på posten. Så vi hyrde en pump på bb som varit min bästa vän de senaste dagarna och Julia har fått koppmatats så att såren skulle kunna läka ordentligt. Risken blev dock att hon inte skulle fatta det där med att äta från bröstet igen och det skulle kunna bli en stor kamp att få det att funka och kanske till och med inte få det att funka, vilket jag var riktigt orolig för då jag verkligen vill amma!!

Igår lossnade iaf de sista skorporna så idag var den stora stunden kommen då jag äntligen skulle få testa att ge lillan mat direkt från mitt bröst igen. Har både längtat och våndats efter det ögonblicket sen sist (i måndags) hon åt från mig då smärtan var outhärdig. Skulle nog kunna säga att det gjorde ondare än att föda barn!

Åter till den efterlängtade stunden. Lillan vaknade kl 7.00 (hade då sovit från 23.00) och ville ha mat. Resten av familjen sov så vi myste till det i soffan i lugn och ro. Spänd och förväntansfull la jag till henne, hon gapade stort och fick ett perfekt tag och sög i sig som att hon inte gjort annat. Lyckan var total!!
Jag känner mig så glad och det känns helt fantastiskt att det gick så bra. Nu ska vi bara hålla tummarna för att det fortsätter såhär. Allt slit och pumpanda det senaste dagarna har verkligen varit värt det. Men utan det fantastiska stöttandet och "peppandet" från personalen på bb vet jag inte om jag skulle ha orkat. Extra stor tacksamhet känner jag till Ulrika och Lottie som har varit helt underbara. Tack!

Julia sover toppen bra än så länge. Äter sista målet allt mellan 22.30-00.00 och sover sen fram till allt mellan 4.00-7.00 Så en matning per natt alltså och det kan man absolut inte klaga på.
Imorse lossnade naveln, torrt och fint var det.

Amanda har hunnit med ett besök hos tandläkaren igen. Hon ramlade och slog sin övre, högra framtand på sin födelsedag och nu har den mörknat så vi ville såklart kolla upp det och få det dokumenterat. Hela tanden/roten är inte död men stor del av den men så länge hon inte har ont och den inte är inflamerad så gör dom inget eftersom det är en mjölktand som hon ska tappa i framtiden. Skulle det vara så att hon får ont så måste dom troligtvis dra ut den och det vill vi gärna slippa gå igenom.

Nu är det lunchdags. Återkommer snart igen!
Hej, hej!