Idag har vi varit på ul och tittat på det lilla livet i magen. Allting såg bra ut och det känns jätte skönt.
När vi väntade Amanda såg jag bara fram emot att få se barnet på ul och tänkte inte alls på att något kunde vara fel. Den här gången har jag varit mer orolig för att det inte skulle se bra ut.
Det känns som att en omedveten oro släppte idag och jag måste erkänna att det är första gången sedan vi fick + på stickan som jag ler åt graviditeten och faktiskt känner mig ärligt glad över den. Detta är nog anledningen till varför jag inte skrivit så mycket om den.
Det är väldigt svårt att känna lycka och glädje när varje dag är en kamp och illamåendet ätet upp en!! Men nu behöver jag inte låtsas vara lycklig inför andra längre!!! Nu längtar jag otroligt mycket tills jag får hålla det lilla livet i min famn.