Idag har jag jobbat 7-12 och sen var jag till frissan. Känns toppen att få frächa till håret.

Efter maten idag gick vi ut och lekte med Hagmans.

Var på väg att hända något riktigt hemskt då vi var ute...

Jag tar det från början!

Vi har lärt Amanda att när det kommer en bil på vägen ska hon gå på sidan och stå stilla tills bilen har paserat. Vi behöver bara ropa "-Biiil" så springer hon på sidan och står snällt där. (Vi är naturligvis alltid brevid.)

Idag kom det en bil och hon sprang på sidan och stod där. Emil stod i diket på andra sidan med Sandra. Jonas stod brevid Amanda och jag ca 2 meter ifrån henne. Jag vände mig om och kollade hur nära bilen kommit och den var presis vid oss, sen stannade min blick till på Emil som stod så snällt. Detta tog ca 3-5 sekunder och när jag vänder mig tillbaka för att hålla kolla på Amanda ser jag hur hon är på väg att springa rakt ut i gatan, över till Emil, MITT FRAMFÖR BILEN!!!!!! På en hundradels sekund rusade jag mot henne och skrek "-AMANDA!!!" och fick tag i luvan på hennes overall. Jag blev sååå jäkla rädd så jag skrek åt henne att hon måste stå absolut stilla när det kommer bilar. Chuffören i bilen var uppmärksam och körde väldigt långsamt så han/hon hann veja.

Efterår var jag alldeles skakis och tårarna trängde fram. Anledningen till att jag skrek till Amanda var nog för att jag blev rädd och chockad, det var ju inte meningen att jag skulle skrika...

Fruktansvärd upplevelse och mycket känslor men tack o lov kom ingen till skada.