Åh, som jag har längtat hem från denna "semester"! Eller hem och hem iaf bort från det där stället....

Kom dit på söndag eftermiddag och det första Elsie säger är; "Jag har nyss kollat till stugan och det var 22 grader där, men håll dörren stängd för råttorna springer över bron...!" Jag försökte hålla mig lugn men inom mig ville jag bara skrika...

Vi körde ner till stugan och vad var det första jag såg då?! Naturligtvis springer det en råttjävel över bron! Jag började skrika och tokgrina och bad Henke skjutsa hem mig. Jag kunde inte se att jag skulle kunna vara där i fem dagar. Hade det inte varit för pappa och Anna-Karin hade jag utan tvekan åkt hem igen, men jag ville ju inte göra dom besvikna heller.

Så jag satt där i bilen och grät och funderade på hur jag skulle klara av detta och bestämde mig för att bo i bilen. Henke tyckte inte det lät särskilt skoj och sa att vi skulle åka hem istället. Men det kunde jag inte göra...varken mot honom eller pappa och A-K.

Efter ca 20 minuters gråtande lyckades Henke övertala mig att gå in i stugan. och vips så satt jag där och snyftade. Men inne var jag! Lite stolt över mig själv men oxå äckligt rädd!

På dagarna har det gått bra då vi varit i båten på sjön och fiskat men morgnarna, kvällarna och nätterna har varit fruktansvärda. Såg dom små äcklen springa runt stugan nu och då och en gång var det en bara en halv meter från mina fötter, som jag skrek!!! Ni förstår ju alltså att jag har en gigantisk fobi för råttor

Tror jag har stått ut och överlevt tack vare bra sällskap. Men ack vad jag har längtat till vi skulle åka hem.

Vädret har iaf varit kanon bra och fisket skapligt. Amanda har suttit i bilstolen i båten men även i min famn och varit på toppen humör hela tiden. Älskade unge!

Bjuder på bilder framöver.

Nu har vi packat upp, tvättat och duschat. Amanda sover för natten och vi ska titta på film. Har just spillt upp ett glas rött och tagit fram saltapinnar.

Borta bra men hemma är utan tvekan bäst! =)

Natti natti!